Ödskajen

Jag spenderar de flesta helgerna i Kramfors av förklariga skäl. I stort sett varje dag brukar vi ta en, mer eller mindre lång, promenad i omgivningarna, och nuförtiden bär jag alltid med mig min kamera. Det känns roligt att jag har återupptagit mitt gamla fotointresse på "äldre dar".
Nu är ju inte Kramfors någon jättemetropol och ganska snart har man sett det mesta som finns att se i staden.
Trodde jag.
Härom helgen tog jag en promenad vid området kring Ödskajen, som jag aldrig har utforskat tidigare.
Det var riktigt intressant att se alla lämningar från den forna träindustriperioden. Om man först ser sig omkring ordentligt och sedan blundar och försöker se bakåt i tiden, kan man förnimma en fantastisk storhetsperiod, med en blomstrande och sjudande aktivitet. Det finns massor av föremål som skulle kunna berätta intressanta historier om dom bara kunde prata.

Den här bryggan har säkert många båtar lagt till vid och lastat eller lossat någon form av trävaror.

Den här intressanta skapelsen vet jag inte vad den har använts till, men det blev en väldigt fin bild.

Längs älvkanten går ett flertal små vägar i olika nivåer nedanför den branta sluttningen upp mot  Ödskurvorna.

Det kan man inte ana när man kör bil där uppe på Riks-90.

Dessutom kan man skåda de gamla järnvägstunnlarna som inte heller kan upptäckas från bilvägen ovanför. Ganska kul att man har åkt den vägen i över 50 år och aldrig sett tunnlarna.

En mystisk gammal brygga med stora stenar ovanpå. Jag tordes inte gå ut på den.

Här fanns så många arbetare att man hade ett eget kapell, där man fick nya krafter på helgerna.

Jag inser att jag måste försöka hitta nån litteratur och läsa mitt Ådalens historia. Den innehåller säker mycket mer än de tragiska händelsrna 1931.

Gonatt för ikväll.