måndag 19 mars 2012

En lärorik och händelserik sjukdag

Länge sen sist kan man konstatera. Tyvärr är det ju så att nuförtiden sitter man på kvällarna och skriver små fjantiga kommentarer på Facebook istället för att göra nåt vettigt av den lilla fritid man har. Och sedan FB-gruppen "Sollefteå från förr" skapades har man knappt tid att dricka kaffe på kvällen. Det är en fantastisk nostagitripp att titta på alla gamla bilder från sin hemstad och läsa alla minnen som dom 1.800 medlemmarna har från dom 1.750 bilderna.
Men så blir man plötsligt sjuk en dag eller två och då har man lite mer tid att ägna sig åt lite djupare funderingar på vardagen och livet.
Idag var en sådan dag.
Jag hade bestämt redan på Söndag kväll att "på måndag ska jag vara hemma från jobbet". Jag har legat i sjuksängen i tre dagar och ni vet hur det brukar kännas då. Det är knappt benen bär en till matbordet.
Sagt och gjort. Redan igår kväll skickade jag ett mail till min chef och förklarade situationen. På det viset slipper jag kliva upp klockan sju på morgonen och ringa in min djupa beklagan över att jag tyvärr inte har någon möjlighet att närvara idag. Detta luriga knep gjorde att jag kunde sova till klockan nio i morse. Helt fantastiskt för att vara en måndag.
Även magen har ställt in sig på en lugnare tillvaro, kunde jag märka vid frukosten. Den sade ifrån redan efter två mackor, mot normalt fyra.
Efter frukosten startade jag min laptop och drog igång jobb-mailen. ( Ja, jag vet att jag är sjuk. På flera sätt). Där fick jag se att jag borde nog skicka en instruktion om en viktig sak till alla mina kamrater på kontoret i Katrineholm. Det var ju fort gjort. Sen ringde telefonen. Det var en kollega som berättade att tidredovisningssystemet på jobbet hade kraschat. Det var också rätt snabbt avklarat per telefon.
Sen upptäckte jag i min mobiltelefon att han hade försökt ringa mig redan klockan sju på morgonen, men jag hade ju varit taktisk och lämnar mobilen en trappa ned så jag inte skulle höra den. (Förlåt Fredrik).
Ja, men nu måste jag väl ändå röra på benen lite så dom inte somnar igen, tänkte jag, och kom av någon fullständigt outgrundlig anledning på att jag skulle städa ett par bokhyllor.
Det var en knäpp men givande idé
Det började med att jag hittade två likadana inbundna ex av Henning Mankells "Den orolige mannen". Det enda som skilde dem åt var att dom stod i olika bokhyllor.
Sen kunde jag konstatera att jag har åtta (8) st sådana där jättestora tegelstenstunga världsatlaser. Ni vet såna som man brukar köpa på bokrean oavsett om man behöver som eller ej. Precis som kokböcker.
Dessutom hittade jag en del gamla bilder och skolkataloger som jag kan publicera på "Sollefteå från förr". Det brukar uppskattas.
Resultatet blev i alla fall fyra pinfulla papperskasar från Konsum, fyllda med böcker och tidskrifter.
Dom var så tunga att handtagen rämnade direkt när jag försökte lyfta dom från golvet.
Jag tänkte att det är väl lika bra att åka till återvinningsstationen direkt så jag lastade bilen full.
Bilen förresten. Den har börjat bete sig skumt på sistone. Centrallåstet har fått hicka och kör ett helt eget race. Medan jag kör låter det Flip Flop Flip Flop Flip Flop hela tiden och jag ser hur låsknapparna på dörrarna flaxar som lärkvingar. Och det gäller att inte kliva ur bilen och stänga dörrarna utan att vara söker på att man har nycklarna med sig, eftersom dörrarna kan låsas närsom helst. Det värsta är att dom kan även låsas upp när som helst, och det känns ju inte så tryggt, om man har lämnat kärran på nån parkering. Jaja. Slut på den parentesen.
Framme vid containarna (?) fick jag lära mig att böcker med hårda pärmar, det får man minsann inte slänga här. Nähä? Var fasen kastar man böcker med hårda pärmar? Är det någon som vet?
Ordentlig som jag är tog jag dom med mig hem igen i avvaktan på svar.
När jag ända var i Långsele bestämde jag mig för att köpa lite smörgåspålägg på Konsum.
Jag stövlade fram till den manuella charkdisken som visade sig inte finnas längre. Den var nedlagd sedan en tid tillbaka. ( Hm, när fan handlade jag senast, tänkte jag). Jag klagade till en tjej i personalen och hon lovade att fixa tillbaka den manuella disken, trots styrelsebeslutet. Sån personal gillar jag.
När jag handlat färdigt kom jag på att jag måste tanka också, så jag svepte in på OK-macken i Långsele.
Trodde jag, ja. Fan, hela macken var borta. Kvar var bara en sketen grusplan. (Hm, när fan tankade jag senast, tänkte jag). Jag var tvungen att åka till en annan mack och där hade dom byggt om två av pumparna till blomlådor. Men vad är det som händer i den här byn?
Svårt chockad drog jag hemåt. Strax innan jag nådde mitt hus såg jag en massa gubbar med oranga? (brandgula) västar som stod en bit nedanför min tomt och kliade sig i huvet. Jag var tvungen och göra dem sällskap. Det visade sig att dom misstänkte att det var ett stort läckage på kommunens huvudvattenledning. Det var väldigt blött just där och dom frågade mig om det var normalt.
 -Inte vet jag, svarade jag.
-Jamen du bor ju 25 meter härifrån, sa dom.
-Ja du, sa jag. Jag törs inte titta så noga efter vattenläckor. Sist jag gjorde det upptäckte jag att min gräsmatta utanför köksfönstret var grön den 22:a december och det var minus 33 grader och en halvmeter snö på alla andra ställen. De julbestyren glömmer jag inte i första taget.
Jag lämnade dem åt sina öden. Som tur är har jag vatten från en egen brunn som vår vattenförening sköter.
När jag kom in upptäckte jag att klockan var sju på kvällen och jag hade glömt att äta nåt idag. Ja, förutom dom där två mackorna till frukost då.
Jag hittade nåt i frysen och en halvt uppdrucken Zeunerts julmust i kylen som jag hade lämnat igår.
För att inte kolsyran skulle försvinna hade jag satt en gummikork på flaskan.
När jag satte mig vid bordet small det och korken flög i taget. Tackar tackar, sa jag för mig själv.
Efter maten såg jag några intorkade gamla fäckar på golvet som jag rengjode med en sån där Scotch Brite-svamp, ni vet. Jodå, fläckarna gick bort, men istället blev det fula matta skrapmärken av svampen. Jag försökte få bort dom med microfiberduk och andra underverk, men det gick inte.
- FAN skrek jag lite tyst för mig själv. (Det var knappt närmaste grannen, 50 meter bort, hörde det).
Jag sparkade till golvet med foten och såg till min förvåning att just där jag hade sparkat så gick märkena bort. Så jag torkade hela golvet med strumporna på fötterna och nu glänser det som aldrig förr.
Ja herre jösses vilken händelserik dag det kan bli när man är hemma och är sjuk.

Jag försöker komma på någon avslutande sensmoral, men det blev alltför svårt

måndag 31 maj 2010

Gamla Stickan

Helt plötsligt blev det sommar. Det har hänt en del sen sist men inspirationen att blogga har inte varit tillräckligt stark. För en vecka sedan kom jag hem från ännu en tripp till Italien, men den resan förtjänar ett eget inslag i min blogg så snart jag har sorterat alla bilder och bokat in en tid i min obefintliga kalender.

Dagens inslag tänkte jag tillägna min gamla gräsklippare.

Det började redan i går kväll, då jag bestämde mig för att klippa gräset för första gången i år.
P.g.a. utlandsresan och ett regelbundet regnande har det liksom helt enkelt inte blivit av.
Väl medveten om att det skulle bli en hård utmaning tankade jag min gamla trotjänare "STIGA Tornado" från tidigt 90-tal och drog igång den på tredje draget. Fantastiskt för en snart 20 år gammal maskin.
Gräset var dyngsurt och 20 - 30 cm högt. Jag tog sats och lyckades skjuta den 4 meter innan den stannade för att det var fullt med hö under kåpan. Klippningen påminde om att köra in en snöförare i halvmeterdjup blötsnö, trots att klipparen har 4 hästar under huven.
Två timmar och 87 omstarter senare var jag äntligen klar med ena halvan av min gräsmatta.
Resten fick anstånd till nästa dag.

(Idag)
Efter att ha ätit en middag bestående av pasta och räksås kopplad jag in hörlurarna till mobiltelefonen, startade Stickan (på första draget denna gång) och beslutade mig för att börja i slänten framför ingången till mitt hus. Jill Johnsson sjöng "Kärleken är", solen sken och allt kändes bra.
Efter ett par minuters klippning hörde jag ett slamrande ljud bakom Jill Johnsson, och helt plötsligt stannade Stickan. Samtidigt skiftade telefonen låt och jag hamnade mitt i lektion nr 24 av en Engelsk-Italiensk språkkurs som jag hade laddat ned från Pirate Bay. Jag hade ställt in mobilen på "random". Eftersom jag tidigare bara hade hunnit till lektion nr 1 förstod jag inte ett ord.
Skitsamma, Jag provade att starta Stickan igen men kniven gick inte runt. Den satt stenhårt fast.
Konstigt, jag visste att jag inte hade kört på någon sten eller liknande.
Då gick det upp ett Liljeholmens.
- Fan ! Jag har ju inte kollat om det finns någon olja i motorn. Den har förstås skurit i den branta sluttningen p.g.a. utebliven smörjning.
- Vad gör jag nu ? tänkte jag. Min första tanke var: "Köp en ny" Pappa har ju många gånger erbjudit sig att köpa en ny klippare åt mig, men jag har gnetat på och lagat den varje gång den har krånglat. Nu verkade det som om jag var tvungen att krypa på korset till slut.
Eftersom jag är tjurig och nyfiken av mig bestämde jag mig i alla fall för att skruva isär motorn och kolla vad det är för fel. När jag skulle montera bort topplocket från cylindern drog jag av en av topplocksbultarna. Konstigt ! En M8 bult som bara gick tvärt av. Jag lyckades i alla fall öppna cylindern och kunde konstatera att den hade skurit ordentligt. Ett par djupa fåror i cylinderloppet. Det såg ut som om M8:an hade åkt rutchkana upp och ner där inne. 
 - Nu är det i alla fall kört, tänkte jag.
Men jag lyckades dra runt kniven och kolven rörde sig därmed i cylindern. Tja, jag kan ju montera ihop den och testa igen, tänkte jag. När allt var ihopmonterat och jag skulle sätta fast kabeln på tändstiftet, visade det sig att kabeln hade hamnat inunder motorkåpan, så jag fick montera isär alltihopa igen, plocka fram kabeln och montera ihop alltihopa igen. (Förutomtom den topplocksbult som hade gått av förstås)
Jag fyllde tanken med lite bensin, drog i startsnöret två gånger, och tro´t eller ej. DEN STARTADE och gick som en klocka.
OTROLIGT ! ! !
Jag kunde klippa hela gräsmattan och även denna gång kunde jag avslå tanken på en ny klippare.
Nu var jag värd en starköl tänkte jag, men det visade sig att jag tog den sista efter gårdagens klippning.
Jag fick hålla till godo med en Falcon  2,1 %.

Sensmoral:
1. Klaga ALDRIG på en Stiga med Briggs & Stratton.
2. Kolla först om du har någon öl hemma innan du börjar klippa gräset.

torsdag 7 januari 2010

2009 - Året som gott

Så blev det ett nytt år till slut. Om det blir ett gott år återstår att se, men jag tror det.
Utgångsläget för förbättringar är exceptionellt gott. Allt måste ju helt enkelt peka uppåt !
(Undantaget är termometern som hittills har pekat ständigt nedåt)

Det har inte varit roligt att se på när nästan 150 arbetskamrater får lämna jobbet p.g.a. att ett mindre antal pennningkåta ekonomer har blåst upp sin ballong med fiktiva värden tills den sprack. Att bli uppsagd p.g.a. "arbetsbrist" måste kännas hånfullt när orsaken till arbetsbristen är framkallad av en världsomfattande spekulationshärva. Hur länge till ska vi tillåta att dom får spela i sandlådan (börsen), med världens befolkning som insats ?

Har då 2009 enbart varit ett bedrövelsens år ?

Personligen anser jag att svaret är NEJ !
Det går alltid att hitta ljuspunkter i ett mörkt rum.

Om man får vara egoistisk, så är det ju verkligen ett ljus i mörkret att man fått förmånen att tillhöra den skara som fortfarande behövs i arbetslivet.
Nu pekar det åter uppåt igen och förhoppningsvis får många av arbetskamraterna återvända så småningom.
Men tyvärr är konjunkturer som en rutchkana. Det går fortare utför än uppför.
En lågkonjunktur kan även jämföras med en skogsbrand. Den är nödvändig, den kommer alltid förr eller senare, den är jättejobbig när den rasar, men det kommer alltid ut nåt positivt ur den till slut.

En synnerligen positiv upplevelse under året var vår vandringsresa till Italien. Minnena från den resan kommer att ligga överst i högen ett tag till.

I övrigt har jag insett att när man försöker tänka tillbaka på vad man har gjort under de senaste 12 månaderna, så blir hjärnan blockerad på något vis. Jag kommer nästan inte på någonting. Det är tydligt att man borde börja skriva dagbok på gamla dar.
Jag minns i alla fall att det var ett år fyllt av långa sköna vandringar i bl.a. Höga Kusten.





2009 avslutades i alla fall på ett positivt sätt.

För första gången på 15 år beslutade jag mig för att jag och min familj skulle fira jul hemma hos mig i Österforse. Det har annars varit en tradition att julen firas hos min bror i Sollefteå, men eftersom han, med fru, drog till Karibien på en 3-veckors kryssning, föll det sig naturligt att bryta traditionen.
Det var fantastiskt roligt att få "ta hand om" hela arrangemanget, med julmaten och allt som tillhör.
Det blev en lyckad tillställning och gästerna var nöjda. Mina söner uttryckte flera gånger att "Det här var ju en helt OK julafton, Farsan." På den generationens språk är det ett mycket gott betyg. Det kan jämställas med "skitbra".





Nyårsafton firades på tu man hand i Kramfors tillsammans med min Käraste, en Oxfile, en Amarone och en äkta Champagne. Det var också "helt OK".





Nyårslöften har jag aldrig nånsin tidigare givit. Den här gången gav jag 3 st:
1. Bjuda A. på frukost på sängen på Nyårsdagen.
2. Boka en ny resa till Italien under 2010
3. Hälsa på mina söner i Sundsvall lite oftare än jag har gjort hittills.

Tro det eller ej.
Alla tre löftena är uppfyllda redan första veckan på året !!!

Det första var ju rätt naturligt att uppfylla första veckan.
Det andra känns underbart. Bokat & Klart. Det blir en resa till Sorrento, med utflykter till Amalfi-kusten, Vesuvius, Neapel och Capri. Skönt att ha något att längta till igen. Jag lär återkomma till detta.
Det tredje skedde i Trettondagshelgen i samband med ett besök hos goda vänner i Sundsvall.

Nu är helgerna över för den här gången och det känns riktigt skönt att få börja jobba igen.
Det blir nya utmaningar varje dag och varje löst problem är en framgång.

Jag hoppas att även 2010 blir "Året som gott"

måndag 30 november 2009

Nu är första ljuset tänt...... Sen blev det stopp



Fajten med adventsstakarnas och ljusslingornas glödlampor är ju värt ett eget inlägg i bloggen.
Det har blivit en av de viktigaste samhällsfrågorna både på arbetsplatsen och på facebook.

Den allmänna funderingen är ju förstås: Hur kan en glödlampa som lyste så ljust och vackert i januari, när man stoppade tillbaka armaturerna i garderoben efter årets julgransplundring, helt plötsligt vara fullständigt livlös när det är dags att plocka fram grannlåten igen ?
Om det vore en (1) lampa som är trasig kunde jag på nåt vis acceptera fenomenet, men när det gäller c:a 10 st varje år måste det höra till en av universums olösta mysterier.
Det måste vara nån liten grön tomte som huserar i garderoben mellan julperioderna, och som har som livsuppgift att sabba glödlampor. Men vad fasen kan det finnas för nöje i det ?

I år började det med att jag skulle hänga upp en slinga på balkongräcket. Efter c:a 45 minuters slit med att försöka få den där kilometerlånga kabeln in och ut genom hålen i räcket såg det ganska hyfsat ut och det var dags att beskåda skapelsen. Jag stack in stickproppen i väggen och gick ut för att njuta av mitt arbete.
C:a 75 % av alla lampor var svarta.
Jaha ! Att börja felsöka på plats kunde man ju glömma.
Bara att riva ned hela skiten och åka på Konsum och köpa en ny slinga.
En dryg timme senare satt den nya på plats och allt var frid o fröjd.

Så var det dags att ge sig på adventsstakarna.
Jag har åtta st.  Fyra av dem funkade på första kicken, men de andra fyra hånskrattade åt mig.
Ett omfattande utredningsarbete startade. Mitt mätinstrument är ovärderligt i såna här sammanhang.
Efter ytterligare 30 minuter kunde jag konstatera att 7 glödlampor var trasiga.
Om jag får tag på den där gröna tomten ska jag strypa honom.

Dagen därpå åkte jag till ICA för att köpa reservlampor. Det fanns väl sisådär 48 olika sorter upphängda på pinnar på en vägg. Mitt på väggen fanns tre tomma pinnar. Gissa vilken sort som skulle ha hängt på dom !
Några besvikna svordomar senare traskade jag tvärs över gatan till Konsum istället. Himla tur att det finns två välsorterade affärer i centralorten Långsele.
Konsum hade ännu fler modeller att välja på, men där fanns fyra tomma pinnar med en bekant etikett ovanför. Med en ansträngd självbehärskning stegade jag fram till en av de anställda och frågade lite försiktigt om det kanske var så att det fanns fler reservlampor på lagret. Svaret var förstås NEJ.
MEN....
Den synnerligen serviceinriktade tjejen frågade mig:
-Hur många behöver du ?
-Tja, sju stycken sa jag.
-Vänta, jag fick en trasig adventsstake i retur tidigare idag, sa hon. -Men glödlamporna är hela. Det har jag kollat.
-OK, Jag tar dom, sa jag, varpå hon skruvade lös allihopa och gav mig.
-Vad ska vi hitta på för pris på dom här då, frågade jag.
-Nä, dom där kan jag ju inte ta betalt för, sa hon. -Stoppa dom i fickan du !
-Schysst, sa jag och skyndade mig ut innan hon ångrade sig.
På vägen ut bestämde jag mig för att rösta på henne i Konsum Långseles lokala Lucia-tävling.
Väl hemkommen skruvade jag i lamporna och, tro det eller ej. Dom lyste - allihopa.

Nu kommer nästa utmaning - adventsstjärnorna. Men jag är inte så orolig för dom. Det är ju faktiskt bara en enda glödlampa i varje. Men det ska bli spännande att se om den gröna tomten har pillat på dom också.

torsdag 19 november 2009

Vem kan man lita på ?

Tre funderingar över ämnena El, Olja och Banker
1.
Jag fick senaste numret (Nov 2009) av tidningen Vi i Villa i brevlådan igår.
Där kunde jag läsa en intressant artikel vad som påverkar om elpriset.
Anders Andersson, chefredaktör på "Driva Eget" skriver där bl.a. så här:

Hur priserna ska röra sig beror främst på tre faktorer:



• Den viktigaste faktorn är efterfrågan. När konjunkturen stod på topp i början av september 2008 var spotpriset på den nordiska elbörsen omkring 70 öre. När lågkonjunkturen sedan kom och industrin gick ned på lågvarv sjönk priset snabbt och för ett år sedan var det nästan nere på hälften.


• Tillgången på vatten i vattenmagasinen, eftersom nästan hälften av Sveriges elkraft kommer från vattenkraft. Under sensommaren har det regnat kraftigt, så vattenmagasinen är välfyllda. Detta drar ned priset.


• Priset på kol och olja har också betydelse. Kolpriset ligger nu stilla. Men kolkraft är alltid mycket dyrare än kärnkraft och vindkraft. Så det viktigaste är att man klarar elförsörjningen utan att behöva köpa in så mycket kolkraft.

Javisst! Kloka ord från insatt skribent.
--------------------------
Pllötsligt slog det mig att jag fick ett nyhetsbrev från E.ON häromdan.
Där skriver Ulf Gustafsson, analytiker på E.ON så här:

Tuffare läge

Oktober har varit en osedvanligt torr period med nederbörd långt under det normala. Då denna månad dessutom brukar vara mycket nederbördsrik, slår pendeln kraftigt. Till detta kommer att kärnkraften fortsatt går med begränsad kapacitet. Reaktorer som beräknades komma i drift under oktober är fortsatt avställda. Arbete för att modernisera och förbättra pågår och det har dragit ut på tiden.
 
?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
 
Varför har elbolagen alltid torrperiod året runt, när vi andra tycker att det regnar jämt ?
 
2.
Min villaoljetank börjar ge ifrån sig ett misstänkt eko när jag knackar på den.
Dags för påfyllning igen.
Jag ringde några leverantörer och jämförde priser.
Billigast var min ordinarie leverantör i Sundsvall - 9.000 kr per kubikmeter.
Men tyvärr kunde dom inte längre erbjuda delbetalning fördelat på 3 månader som dom alltid har gjort tidigare.  Jag bad att få betänketid över natten.
Jag våndades över en kommande räkning på 13.500 kr (1500 liter), men bestämde mig för att slå till.
Dagen därpå ringde jag igen och beställde och blev lovad leverans om några dagar.
Två timmar senare ringde leverantören upp mig igen och påstod att dom hade sagt 10.000 kr per kubik åt mig dagen innan. Dom kunde absolut inte sälja olja för 9.000 kr. Då skulle dom förlora på affären.
Ord stod mot ord.
I valet mellan att be dom fara till varmare trakter med sin olja, eller att krypa till korset och acceptera priset, valde jag det senare. Efteråt undrade jag om inte det skulle vara bättre om jag flyttade till varmare trakter, utan olja.  Nu kan jag istället se fram emot en räkning på 15.000 kr
 
3.
I september besökte jag banken för att få rådgivning om bl.a. mitt fondsparande. Jag har alltid tackat nej till dylika erbjudanden tidigare, men nu lät jag mig övertalas.
Jag svarade på några frågor om hur riskbenägen jag var, samt en massa andra frågor
Mötet slutade med att jag accepterade bankens förslag till omplaceringar.
OBS Förslager grundades på min framräknade profil och togs fram av bankens eget datasystem.
DET VAR INTE RÅDGIVAREN SOM REKOMMENDERADE FONDERNA.
 
Två månader senare hade mina fonders värde sjunkit med 15.000 kr jämfört med om jag skulle ha låtit bli att byta ut dem.
 
Sensmoral:
Hur man än gör, så gör man en dålig affär när det gäller banker och energi.

tisdag 10 november 2009

Ödskajen

Jag spenderar de flesta helgerna i Kramfors av förklariga skäl. I stort sett varje dag brukar vi ta en, mer eller mindre lång, promenad i omgivningarna, och nuförtiden bär jag alltid med mig min kamera. Det känns roligt att jag har återupptagit mitt gamla fotointresse på "äldre dar".
Nu är ju inte Kramfors någon jättemetropol och ganska snart har man sett det mesta som finns att se i staden.
Trodde jag.
Härom helgen tog jag en promenad vid området kring Ödskajen, som jag aldrig har utforskat tidigare.
Det var riktigt intressant att se alla lämningar från den forna träindustriperioden. Om man först ser sig omkring ordentligt och sedan blundar och försöker se bakåt i tiden, kan man förnimma en fantastisk storhetsperiod, med en blomstrande och sjudande aktivitet. Det finns massor av föremål som skulle kunna berätta intressanta historier om dom bara kunde prata.



Den här bryggan har säkert många båtar lagt till vid och lastat eller lossat någon form av trävaror.


















Den här intressanta skapelsen vet jag inte vad den har använts till, men det blev en väldigt fin bild.



















Längs älvkanten går ett flertal små vägar i olika nivåer nedanför den branta sluttningen upp mot  Ödskurvorna.
Det kan man inte ana när man kör bil där uppe på Riks-90.









Dessutom kan man skåda de gamla järnvägstunnlarna som inte heller kan upptäckas från bilvägen ovanför. Ganska kul att man har åkt den vägen i över 50 år och aldrig sett tunnlarna.













En mystisk gammal brygga med stora stenar ovanpå. Jag tordes inte gå ut på den.












Här fanns så många arbetare att man hade ett eget kapell, där man fick nya krafter på helgerna.














Jag inser att jag måste försöka hitta nån litteratur och läsa mitt Ådalens historia. Den innehåller säker mycket mer än de tragiska händelsrna 1931.

Gonatt för ikväll.

måndag 9 november 2009

En vanlig Måndag - nästan.

Nu var det ett tag sen igen. Tänk vad tiden går när man har roligt.
Som tur är går ju tiden även när man har tråkigt. Tänk vad tråkigt det skulle vara annars.
Alltså: Var glad att tiden går.
( Hmm, den skulle passa i Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid" )

Efter helgens strapatser med Rebecka Törnqvist på Cabowalen i Sollefteå, och farsdags-firande på Björkuddens hotell var det då dag för en grå måndag igen. Arbetsdagen såg ut som de flesta andra.
Småproblem redan från första minuten innan jackan har fastnat på galgen. Uppdrag från än den ene och än den andre om att skapa SQL-rapporter som ska användas för analyser i alla möjliga (och omöjliga) konstiga projekt som pågår inne på alla kontor just nu.
Jag börjar undra: -Hur många gånger kan man vända och vrida på en och samma siffra ?
Trots att jag tycker det är ganska kul att knepa och knåpa med databaser börjar det bli långtråkigt.
Eller rättare sagt: skit-tråkigt. Det är tur att man har lunchen och fikarasterna att se fram emot.
Förresten, jag börjar till och med att bli less på kaffet.
Äsch, nog klagat. Det blir säkert bättre.

I kväll när jag kom hem och hade ätit och som vanligt satt igång min dator så inträffade däremot nåt roligt.
Jag hade fått ett mail från Indien ! ! !
Inte ett sånt där vanligt med reklam för Viagra eller penisförlängare.
Nä, det var från Mr P.Thirumaran.
Den indiske mannen som vi träffade på en restaurang i Milano. (Se tidigare inlägg)
Han berättade att när han kom hem till Indien igen fick han skriva en berättelse om sin resa till Italien för en indisk tidning. Av någon outgrundlig anledning gjorde vi tydligen ett sånt intryck på honom så han skrev om oss i tidningen och publicerade t.o.m. ett foto på Anita och mig.

Tyvärr kan jag inte översätta tidningsartikeln till 100 %.
Det är några ord i 3:e spalten som jag inte riktigt förstår, men annars står det att det var de trevligaste människor han någonsin hade träffat. ( Fri egen tolkning. Protestera den som kan :-) HeHe.


Ja, när vi ändå är inne på området så är det ju inte första gången man figurerar i den internationella pressen.
T.ex. här nedan ett urklipp från en av Latinamerikas största tidningar El Mercurio:


Nog med skryt för idag.
Nu ska jag gå och koka kaffe.
Men jag har ett stort bekymmer.
Hur fasen ska jag kunna låta bli mina, egenhändigt hembakade, bullar som ligger ifrysen och väntar på jultomten ?
Hej Hopp för idag.

Bloggintresserade