3 dagar kvar

Ikväll blev det Packat & Klart.
När jag hade fått ner alla grejer och lyckats stänga locket slog det mig plötsligt att jag hade 3 par skor som också ska slåss om utrymmet. Fråga mig inte hur det gick till, men 5 minuter senare var det fixat.
Tur att jag har en flexibel resväska.
Nu återstår bara teknik-grejerna, d.v.s. 2 kameror, videokamera, kikare, kamerastativ, telefon, en massa batterier, 6 olika laddare till alla möjliga grejer o.s.v.
Nu känner jag mig nöjd med packningen och sköljer ned den med en Falcon Bayerskt.

Det blev lite körigt på jobbet idag igen. Ännu en gång var det en server som helt plötsligt slutade funka. Försökte starta om den men den var stendöd. Den servern sköter backup:en på hela företagets samlade data.
-Shit, tänkte jag . Den här hinner jag aldrig fixa innan jag ska ha semester. Men vi kan ju inte vara utan backup en och en halv vecka.
Efter lite skruvande och mekande visade det sig att det var fel på strömbrytaren, och efter ytterligare mekande lyckades jag laga den och allt var frid och fröjd.
Fan vad det kändes skönt.
Allt annat strul på jobbet ska jag skona er ifrån den här gången.

Mina nya glasögon förvränger verkligheten för mig. När jag tittar på bildskärmen ser den ut så här:

Efter jobbet åkte jag till optikern för att klaga. Han påstod att bågarna var för "glada" och att hjärnan kommer att vänja sig. Jag svarade att "det vore väl bättre om jag var glad och hjärnan fick uppleva verkligheten som den är".

Just nu skiter jag i det, eftersom jag bara ska glasögonen på jobbet :-)

I morgon är det torsdag.

Alla människor man frågar säger att fredagar är veckans bästa dag eftersom då är det snart lördag. ( Smaka på den ett tag ! ).

Nu är jag ju redan ledig på fredagar eftersom vi jobbar 4-dagarsvecka. Det borde innebära att torsdagar är veckans bästa dag för mig. Knepigt.

Dom flesta tycker också att våren är bästa årstiden för att då är det snart sommar.

För mig är längtan bästa fasen, för då är det snart dags för resa.

Håll med om att det är knepigt !

Vi har alltså ett mycket stort behov av att ha något att se fram emot.

Gonatt

4 dagar kvar

Nu befinner jag mig i ett intensivt skede av längtansfasen. ( Längtar som fasen :-).
4 dagar till avresedatum. Börjar kolla vädret i området. Det ser inget vidare ut.
Just nu är det riktigt oväder i nordvästra Italien, men det är säkert bra, för då hinner det regna ifrån sig tills vi anländer .
Vi åker tåg från Sundsvall till Arlanda på lördag eftermiddag. Där övernattar vi på Rest & Fly, Arlandas eget ”lyxhotell” där rummens storlek är 2x2 m, med plats för 4 personer.
Planet går väldigt tidigt på Söndag morgon, men det är bara bra för då kommer vi till Milano på förmiddan och får tillfälle att utforska staden lite. A föreslog igår att vi skulle gå och titta på fotboll. Milan spelar hemmamatch mot Bologna. Men vi konstaterade att det var både för dyrt och i senaste laget att boka det nu.
Jag har inte packat ännu, men jag har börjat plocka fram dom grejer som ska med.

De två arbetsdagar som återstår innan avresan känns inte så inspirerande. Hoppas att alla datorer och system kommer att fungera hyfsat till veckan. Eftersom jag är ensam på min avdelning har jag varit tvungen att ragga ihop ersättare från Stockholm, Helsingfors och England när det gäller IT-supporten. Jag har meddelat alla att jag kommer att vara ”uncontactable” hela veckan.


Får jag fresta med en vacker bild från Portofini, känd för alla lyxiga båtar som lägger till i hamnen.

En vanlig dag på jobbet

Kl 06:45
Hade just hämtat ut dagens lunch ur frysen. Det blev ”Kassler i ugn, med ananas, svampsås och ris”.
( Det är det första jag gör när jag har stämplat in på morgonen. Annars glömmer jag det, och då blir det en stelfrusen matlåda eller en Billys panpizza till lunch)
Innan dörren till kontoret hunnit slå igen dök dom på mig.
-Göran ! Stämpelklockan går fel och det går inte att komma in i tidredovisningssystemet !
- Ja, får jag hänga av mig jackan först, svarade jag (som vanligt).

Mycket riktig, det var nåt fel. Jag konstaterade att det inte gick att accessa databas-servern LHSEBISDB1 . Den var mer eller mindre död. Skulle just gå ut till server-rummet när konstruktionschefen kom och sa att ”Jag har en kille som kommer att bli hemma länge p.g.a. sjukdom, och han måste få möjlighet att jobba hemifrån”.
Jag förklarade att det är fullt möjligt, men man måste ansöka om den rättigheten hos våra finska beslutsfattare och vara beredd på att det tar läng tid att handlägga.
Efter 15 minuters argumentation rusade jag ut till server-rummet. En illröd lampa blinkade ilsket på servern.
Fan, hårdvarufel tänkte jag. 190 användare drabbade. Provade att felsöka, ingenting fungerade. Det gick inte ens att stänga av den utan att rycka ut kabeln. Sagt och gjort, försökte starta upp igen. Fortfarande blink på den röda lampan och servern startade inte som den skulle. Efter 3 försök gick den igång på ”halvfart” men inga program fungerade. Telefonen började ringa oavbrutet och det gällde att vänligt förklara att ”Det är inte bara du som har problem. Det funkar inte för dom andra heller”. Skickade ut ett mail till alla och förklarade situationen. Ytterligare 7-8 samtal från dem som inte hade hunnit läst mailet ännu..
Kvalitetschefen ringde och sa att du måste fixa en delad mailbox för några personer på reservdels-avdelningen.
-Jag fixar det, sa jag.
Klockan är 8 och nu har dom vaknat till även på vårt kontor i katrineholm.
-Det går inte att fakturera i affärssystemet, säger den första.
-Jag kan inte komma åt mina mail, säger nästa.
-Kan du hjälpa mig att konfigurera min mobiltelefon så att jag kan läsa mina mail när jag är ute och reser ?, sa den tredje.
-Varför blir det ”logiskt programfel” när jag ska avsluta en order säger den fjärde.
O.s.v O.s.v. O.s.v
Det jäkliga var att dom där felen inte alls har med den trasiga servern att göra.
Jag samlade ihop några screenshots, författade ihop ett långt mail, som vanligt på engelska, och skickade iväg hela frågan till centrala IT-supporten i Finland + en extra fråga till en kille i England.
Jag tittade på klockan. Den var … ingenting.
Min digitalklocka hade helt plötsligt dött. Den också !
Det var tredje gången i år. Och varje gång försvinner alla koder och annat som jag brukar mata in i den. Skit !
Kontaktade min hjälpssamme guru Henrik i Stockholm, och lyssnade av hans teorier om servern.
Efter en gemensam insats konstaterade vi att det var fel på både en hårddisk och en minnesmodul.
Klockan blev 9 och fikadags. Mitt i språnget hejdades jag av en kille på kvalietsavdelningen som hade bekymmer med en färgskrivare som inte uppförde sig som den ska. Den ville inte skriva i röd fäerg.
Jag slängde åt honom en tonerkassett och hoppades på att det skulle hjälpa. Det gjorde det.
Tog en snabbfika. N
När jag kom tillbaka till mitt kontor satt eftermarknadschefen där och väntade på mig. Han ville ha en genomgång av gårdagens möte om ett nytt system för reklamationshantering. Självklart, sa jag.
Efter en timme när vi var klara påminde han mig om att vi får besök från Hudiksvall idag, och han ville absolut att jag skulle vara med på en demonstration av ett nytt webb-baserat system för reservdelsförsäljning kl 11. Det tar bara två timmar, sa han.
-Självklart, Jag kommer ,sa jag. Samtidigt som jag visste att dom 190 användarna fortfarande väntade på att databas-servern skulle komma igång.
Jag hade i alla fall en halvtimme på mig att undersöka servern. Trodde jag.
Helt plötsligt kom min chef in och sa att jag skulle släppa allt jag hade för händerna och hjälpa personalavdelningen med en rapport som finnarna skulle ha idag. Den skulle innehålla alla anställdas namn, ort, lönekostnad per år inklusive semestertillägg och sociala avgifter (omräknat till EURO), befattning (på engelska) , uppsägningstid + en massa andra uppgifter.
-Jag fixar det, sa jag, samtidigt som jag kände en lättnad att slippa vara med på 2-timmarsmötet.
En av arbetsledarna dök upp och sa att jag måste installera ett sök-program på 4 datorer på verkstan.
Det var bråttom.
-Javisst, så snart jag hinner, sa jag.
Telefonen ringde oavbrutet från dom som fortfarande inte hade läst mitt mail i morse.
Henrik (min guru) ringde och ville att jag skulle starta om servern och köra ett program för diagnostik på den trasiga servern. -Du kan väl passa på under lunchen, tyckte han.
Sagt och gjort, jag provade men det gick ju inte alls.
-Skit, nu går jag och äter upp min kassler sa jag.
-Ja gör det så ska jag försöka fixa servern under tiden ,säger han.
- Lycka till, tyckte jag.
-Kasslern var inte så dum, men någon lunchpromenad blev det inte idag.
När jag återvände efter lunchen hade Henrik lyckats flytta hela serverinnehållet till annan server, (trots att han sitter iStockholm) och allt fungerade igen.
–Puss på dig Henrik.
Personalrapporten tog ytterligare en timme, och när den äntligen var klar visade det sig att det fattades c:a 10 personer och en omfattande felsökning startade. Men det gick att åtgärda ganska snabbt.
Men jag tyckte synd om lönekontorissan som skulle komplettera med en massa ytterligare uppgifter.

Kl 14 ringde en av mina samåkningskamrater och undrade om vi inte kunde fara hem tidigare idag. Han hade så litet att göra
-Glöm det, svarade jag.
En trasig bärbar telefon hade hamnat på mitt bord, och på den satt en lapp. ”Fungerar ej” stod det.
”Kan du fixa den ?”
-Oj, Jag får inte glömma att sätta in ett nytt backup-band i eftermiddag, tänkte jag samtidigt.
-Och visst ja. Jag skulle ju svara på två olika ”surveyer” senast idag också. Det var återigen finnarna som skulle ha in en del uppgifter om mobiltelefoni och ytterligare ett planerat serverbyte nästa helg.
-Vi hoppas du kan vara tillgänglig på jobbet den helgen, skrev dom. Så du kan testa att allt fungerar innan allt ska köras igång på måndagen.
DÅ PLOCKADE JAG FRAM MITT TRUMFKORT.
-NÄPP, DÅ SKA JAG ÅKA PÅ SEMESTER !!! svarade jag. Faan vad skönt det kändes.

Ja, sen var klockan nästan 16 och en vanlig dag på jobbet var slut.
I morgon är det fredag, och det är inte så dumt med 4-dagarsvecka ändå 

Men, nu är klockan 23:30 och jag borde gå och lägga mig. Jag ska ju till tandläkaren i morgon bitti.
Kom nu Harry så går vi till sängs
God natt

Först-bloggen

BLOGGA ! Jag ?

Aldrig i livet.
Ett löfte ?
En rädsla ?
En insikt ?

Inget av skälen behöver vara för evigt.
Nä, kasta dig in i hetluften !
Vad är det värsta som kan hända ?

Det mesta i den här bloggen kommer, närmaste tiden, naturligtvis att handla om min kommande resa till Italien.
Detta Italien som jag besökt en enda gång i mitt liv, men som jag blev så otroligt förtjust i.
Speciellt den fantastiska italienska landsbygden som är en blandning av berg och dalar, kaos och harmoni, gammalt och ungt. Ja dom italienska städerna är också fantastiska i sitt slag. Vi behövde faktiskt en och en halv dag för att se alla sevärdheter i Rom ifjol. Men den resans höjdpunkt var absolut Toscana. Utan konkurrens.

Det sägs att planeringen är halva resan. Nja, jag skulle vilja säga att det finns många halvor i en resa. Men om man ska försöka sig på en procentuell fördelning så är det här mitt förslag:

Planering och bokning = 20 %
Längtan = 30 %
Själva resan = 50 %
Minnen = 30 %

( Ja jag vet att det blev 130 %, men det finns ju ett uttryck som säger: "Allt och lite till" . Jag har alltid undrat varför man säger så, men i det här sammanhanget förstår jag varför.)

Just nu pågår "Längtansfasen". Den är underbar men den grusas en aning av oron för att någon av oss ska drabbas av "gris-sjukan".

Årets resa går till den Liguriska kusten.


Det ligger där uppe vid smalbenet på den Italienska stöveln. Söder om Milano. Öster om Genua. Nordväst om Pisa. Största staden heter La Spezia och där ska vi bo hela tiden.

Nog om detta för idag. Jag lär återkomma. ( "Lär"?, vad konstigt det ser ut i skrift )

Snart är min förlängda helg slut.
Min ofrivilligt lediga fredag ägnade jag åt ett besök hos optikern. Jag måste göra något åt mina glasögon som jag efter tre år fortfarande inte är vän med. Dom håller på att knäcka min nacke. (?)
Inte så att dom är våldsamma på något vis, men för att kunna läsa det som står på bildskärmen är jag tvungen att böja huvudet bakåt så mycket att det värker. ( Ja, ni som har progressiva glas förstår vad jag menar.). Nu hade jag hört talas om "progressiva terminalglasögon".

Jodå, optikern hade också hört talas om dem, men han sa att det heter "rumsprogressiva" glasögon. Skit samma. Jag provade ut ett par och valde dom första bågarna jag fick syn på. En positiv överraskning var priset: Endast 1800 kr. Skojaru? sa jag. Nä det var sant.
Att arbetsgivaren dessutom betalar nästan hela kalaset gör inte saken sämre.

Därefter gjorde jag ett nytt försök att hälsa på föräldrarna till en av mina klasskamrater från småskolan. Jag har inte hälsat på dem på mer än 25 år. Men det gick lika dåligt denna fredag som det gjorde förra freda´n. Dom var inte hemma nu heller. Då åkte jag hem till mina egna föräldrar istället. ( Jag var ju så jäkla kaffesugen ). Dom var hemma ( som alltid ). Och kaffet var gott.
Normalt sett skulle jag därefter åka till Kramfors, men Kramfors skulle åka till Härnösand den här helgen, så jag åkte hem.

Lördagen gick i deckarens tecken. Jag läser för närvarande Jo Nesbö´s serie om den norske, alkoholiserade kriminalkommissarien Harry Hole. Jag rekommenderar honom varmt ( Både Nesbö och Hole ). Jag fick t.ex. lära mig två tänkvärda sanningar:


"Det finns en sak som är värre än att ta livet av en människa, och det är att ta livet av den hon lever för."

"Vatten, feghet och begär söker sig alltid till den lägsta nivån".

Bra eller hur ?

Efter två timmar med Harry, tänkte jag "Det här går ju inte" .
Så jag snörade på mig vandringsskorna och gick en sväng till Långsele och tillbaka. Precis när jag satte nyckeln i låset vid hemkomsten öppnade sig himlen och regnet vräkte ned.
Då kunde jag ägna ytterligare några timmar åt Harry med gott samvete innan det var dags för både ishockey- och fotbollslandskamper. Efter 93 minuters fotboll och oavgjort 1 -1 var jag besviken och skällde på Zlatan för att han slarvade bort så många bollar. 8 sekunder senare var han helgonförklarad. På övertidens övertid. Sanslöst !!!
Nu kunde jag och Harry gå till sängs, nöjda med kvällen. Vi hann inte umgås länge förrän tröttheten slog till och han ramlade ur sängen och fick sova på golvet nedanför mitt sängbord.
På Söndag morgon plockade jag upp honom igen och läste några sidor innan jag åt frukost.
Jag bestämde mig för att bjuda mina söner på middag eftersom dom var på besök i Sollefteå i helgen. Det skulle bli grillad fläskfilé, men eftersom M är vegetarian fick det bli grillad Falafel till honom. Tyvärr gjorde jag ett stort misstag. Efter att ha grillat båda delarna separat hällde jag över dem på samma serveringsfat. M kunde därför tyvärr inte äta sin Falafel då det fanns risk att smak och sky från filén hade beblandat sig med den. Fånigt tyckte jag först, men efter att han hade jämfört det med risken att en allergiker får i sig något han inte tål, så förstod jag mitt misstag. Jag fick i alla fall lära mig något.
På kvällen var det dags för Bingo-Lotta att göra mig besviken ännu en gång. Men jag var ett enda futtigt nummer från att vinna 32000 kr. Det hade betalat Italienresan.
Som tur var ringde Kramfors och berättade hur hon hade haft det i Härnösand. Då blev jag glad igen.
Nä, klockan är 22:40 och nu är det dags för mig och Harry att natta igen. Det är arbetsdag imorgon och jag ska upp kl 5 som vanligt.
God Natt