En vanlig Måndag - nästan.

Nu var det ett tag sen igen. Tänk vad tiden går när man har roligt.
Som tur är går ju tiden även när man har tråkigt. Tänk vad tråkigt det skulle vara annars.
Alltså: Var glad att tiden går.
( Hmm, den skulle passa i Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid" )

Efter helgens strapatser med Rebecka Törnqvist på Cabowalen i Sollefteå, och farsdags-firande på Björkuddens hotell var det då dag för en grå måndag igen. Arbetsdagen såg ut som de flesta andra.
Småproblem redan från första minuten innan jackan har fastnat på galgen. Uppdrag från än den ene och än den andre om att skapa SQL-rapporter som ska användas för analyser i alla möjliga (och omöjliga) konstiga projekt som pågår inne på alla kontor just nu.
Jag börjar undra: -Hur många gånger kan man vända och vrida på en och samma siffra ?
Trots att jag tycker det är ganska kul att knepa och knåpa med databaser börjar det bli långtråkigt.
Eller rättare sagt: skit-tråkigt. Det är tur att man har lunchen och fikarasterna att se fram emot.
Förresten, jag börjar till och med att bli less på kaffet.
Äsch, nog klagat. Det blir säkert bättre.

I kväll när jag kom hem och hade ätit och som vanligt satt igång min dator så inträffade däremot nåt roligt.
Jag hade fått ett mail från Indien ! ! !
Inte ett sånt där vanligt med reklam för Viagra eller penisförlängare.
Nä, det var från Mr P.Thirumaran.
Den indiske mannen som vi träffade på en restaurang i Milano. (Se tidigare inlägg)
Han berättade att när han kom hem till Indien igen fick han skriva en berättelse om sin resa till Italien för en indisk tidning. Av någon outgrundlig anledning gjorde vi tydligen ett sånt intryck på honom så han skrev om oss i tidningen och publicerade t.o.m. ett foto på Anita och mig.

Tyvärr kan jag inte översätta tidningsartikeln till 100 %.
Det är några ord i 3:e spalten som jag inte riktigt förstår, men annars står det att det var de trevligaste människor han någonsin hade träffat. ( Fri egen tolkning. Protestera den som kan :-) HeHe.


Ja, när vi ändå är inne på området så är det ju inte första gången man figurerar i den internationella pressen.
T.ex. här nedan ett urklipp från en av Latinamerikas största tidningar El Mercurio:

Nog med skryt för idag.
Nu ska jag gå och koka kaffe.
Men jag har ett stort bekymmer.
Hur fasen ska jag kunna låta bli mina, egenhändigt hembakade, bullar som ligger ifrysen och väntar på jultomten ?
Hej Hopp för idag.