Nu är första ljuset tänt...... Sen blev det stopp

Fajten med adventsstakarnas och ljusslingornas glödlampor är ju värt ett eget inlägg i bloggen.
Det har blivit en av de viktigaste samhällsfrågorna både på arbetsplatsen och på facebook.

Den allmänna funderingen är ju förstås: Hur kan en glödlampa som lyste så ljust och vackert i januari, när man stoppade tillbaka armaturerna i garderoben efter årets julgransplundring, helt plötsligt vara fullständigt livlös när det är dags att plocka fram grannlåten igen ?
Om det vore en (1) lampa som är trasig kunde jag på nåt vis acceptera fenomenet, men när det gäller c:a 10 st varje år måste det höra till en av universums olösta mysterier.
Det måste vara nån liten grön tomte som huserar i garderoben mellan julperioderna, och som har som livsuppgift att sabba glödlampor. Men vad fasen kan det finnas för nöje i det ?

I år började det med att jag skulle hänga upp en slinga på balkongräcket. Efter c:a 45 minuters slit med att försöka få den där kilometerlånga kabeln in och ut genom hålen i räcket såg det ganska hyfsat ut och det var dags att beskåda skapelsen. Jag stack in stickproppen i väggen och gick ut för att njuta av mitt arbete.
C:a 75 % av alla lampor var svarta.
Jaha ! Att börja felsöka på plats kunde man ju glömma.
Bara att riva ned hela skiten och åka på Konsum och köpa en ny slinga.
En dryg timme senare satt den nya på plats och allt var frid o fröjd.

Så var det dags att ge sig på adventsstakarna.
Jag har åtta st.  Fyra av dem funkade på första kicken, men de andra fyra hånskrattade åt mig.
Ett omfattande utredningsarbete startade. Mitt mätinstrument är ovärderligt i såna här sammanhang.
Efter ytterligare 30 minuter kunde jag konstatera att 7 glödlampor var trasiga.
Om jag får tag på den där gröna tomten ska jag strypa honom.

Dagen därpå åkte jag till ICA för att köpa reservlampor. Det fanns väl sisådär 48 olika sorter upphängda på pinnar på en vägg. Mitt på väggen fanns tre tomma pinnar. Gissa vilken sort som skulle ha hängt på dom !
Några besvikna svordomar senare traskade jag tvärs över gatan till Konsum istället. Himla tur att det finns två välsorterade affärer i centralorten Långsele.
Konsum hade ännu fler modeller att välja på, men där fanns fyra tomma pinnar med en bekant etikett ovanför. Med en ansträngd självbehärskning stegade jag fram till en av de anställda och frågade lite försiktigt om det kanske var så att det fanns fler reservlampor på lagret. Svaret var förstås NEJ.
MEN....
Den synnerligen serviceinriktade tjejen frågade mig:
-Hur många behöver du ?
-Tja, sju stycken sa jag.
-Vänta, jag fick en trasig adventsstake i retur tidigare idag, sa hon. -Men glödlamporna är hela. Det har jag kollat.
-OK, Jag tar dom, sa jag, varpå hon skruvade lös allihopa och gav mig.
-Vad ska vi hitta på för pris på dom här då, frågade jag.
-Nä, dom där kan jag ju inte ta betalt för, sa hon. -Stoppa dom i fickan du !
-Schysst, sa jag och skyndade mig ut innan hon ångrade sig.
På vägen ut bestämde jag mig för att rösta på henne i Konsum Långseles lokala Lucia-tävling.
Väl hemkommen skruvade jag i lamporna och, tro det eller ej. Dom lyste - allihopa.

Nu kommer nästa utmaning - adventsstjärnorna. Men jag är inte så orolig för dom. Det är ju faktiskt bara en enda glödlampa i varje. Men det ska bli spännande att se om den gröna tomten har pillat på dom också.

Vem kan man lita på ?

Tre funderingar över ämnena El, Olja och Banker
1.
Jag fick senaste numret (Nov 2009) av tidningen Vi i Villa i brevlådan igår.
Där kunde jag läsa en intressant artikel vad som påverkar om elpriset.
Anders Andersson, chefredaktör på "Driva Eget" skriver där bl.a. så här:

Hur priserna ska röra sig beror främst på tre faktorer:



• Den viktigaste faktorn är efterfrågan. När konjunkturen stod på topp i början av september 2008 var spotpriset på den nordiska elbörsen omkring 70 öre. När lågkonjunkturen sedan kom och industrin gick ned på lågvarv sjönk priset snabbt och för ett år sedan var det nästan nere på hälften.


• Tillgången på vatten i vattenmagasinen, eftersom nästan hälften av Sveriges elkraft kommer från vattenkraft. Under sensommaren har det regnat kraftigt, så vattenmagasinen är välfyllda. Detta drar ned priset.


• Priset på kol och olja har också betydelse. Kolpriset ligger nu stilla. Men kolkraft är alltid mycket dyrare än kärnkraft och vindkraft. Så det viktigaste är att man klarar elförsörjningen utan att behöva köpa in så mycket kolkraft.

Javisst! Kloka ord från insatt skribent.
--------------------------
Pllötsligt slog det mig att jag fick ett nyhetsbrev från E.ON häromdan.
Där skriver Ulf Gustafsson, analytiker på E.ON så här:

Tuffare läge

Oktober har varit en osedvanligt torr period med nederbörd långt under det normala. Då denna månad dessutom brukar vara mycket nederbördsrik, slår pendeln kraftigt. Till detta kommer att kärnkraften fortsatt går med begränsad kapacitet. Reaktorer som beräknades komma i drift under oktober är fortsatt avställda. Arbete för att modernisera och förbättra pågår och det har dragit ut på tiden.
 
?????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????????
 
Varför har elbolagen alltid torrperiod året runt, när vi andra tycker att det regnar jämt ?
 
2.
Min villaoljetank börjar ge ifrån sig ett misstänkt eko när jag knackar på den.
Dags för påfyllning igen.
Jag ringde några leverantörer och jämförde priser.
Billigast var min ordinarie leverantör i Sundsvall - 9.000 kr per kubikmeter.
Men tyvärr kunde dom inte längre erbjuda delbetalning fördelat på 3 månader som dom alltid har gjort tidigare.  Jag bad att få betänketid över natten.
Jag våndades över en kommande räkning på 13.500 kr (1500 liter), men bestämde mig för att slå till.
Dagen därpå ringde jag igen och beställde och blev lovad leverans om några dagar.
Två timmar senare ringde leverantören upp mig igen och påstod att dom hade sagt 10.000 kr per kubik åt mig dagen innan. Dom kunde absolut inte sälja olja för 9.000 kr. Då skulle dom förlora på affären.
Ord stod mot ord.
I valet mellan att be dom fara till varmare trakter med sin olja, eller att krypa till korset och acceptera priset, valde jag det senare. Efteråt undrade jag om inte det skulle vara bättre om jag flyttade till varmare trakter, utan olja.  Nu kan jag istället se fram emot en räkning på 15.000 kr
 
3.
I september besökte jag banken för att få rådgivning om bl.a. mitt fondsparande. Jag har alltid tackat nej till dylika erbjudanden tidigare, men nu lät jag mig övertalas.
Jag svarade på några frågor om hur riskbenägen jag var, samt en massa andra frågor
Mötet slutade med att jag accepterade bankens förslag till omplaceringar.
OBS Förslager grundades på min framräknade profil och togs fram av bankens eget datasystem.
DET VAR INTE RÅDGIVAREN SOM REKOMMENDERADE FONDERNA.
 
Två månader senare hade mina fonders värde sjunkit med 15.000 kr jämfört med om jag skulle ha låtit bli att byta ut dem.
 
Sensmoral:
Hur man än gör, så gör man en dålig affär när det gäller banker och energi.

Ödskajen

Jag spenderar de flesta helgerna i Kramfors av förklariga skäl. I stort sett varje dag brukar vi ta en, mer eller mindre lång, promenad i omgivningarna, och nuförtiden bär jag alltid med mig min kamera. Det känns roligt att jag har återupptagit mitt gamla fotointresse på "äldre dar".
Nu är ju inte Kramfors någon jättemetropol och ganska snart har man sett det mesta som finns att se i staden.
Trodde jag.
Härom helgen tog jag en promenad vid området kring Ödskajen, som jag aldrig har utforskat tidigare.
Det var riktigt intressant att se alla lämningar från den forna träindustriperioden. Om man först ser sig omkring ordentligt och sedan blundar och försöker se bakåt i tiden, kan man förnimma en fantastisk storhetsperiod, med en blomstrande och sjudande aktivitet. Det finns massor av föremål som skulle kunna berätta intressanta historier om dom bara kunde prata.

Den här bryggan har säkert många båtar lagt till vid och lastat eller lossat någon form av trävaror.

Den här intressanta skapelsen vet jag inte vad den har använts till, men det blev en väldigt fin bild.

Längs älvkanten går ett flertal små vägar i olika nivåer nedanför den branta sluttningen upp mot  Ödskurvorna.

Det kan man inte ana när man kör bil där uppe på Riks-90.

Dessutom kan man skåda de gamla järnvägstunnlarna som inte heller kan upptäckas från bilvägen ovanför. Ganska kul att man har åkt den vägen i över 50 år och aldrig sett tunnlarna.

En mystisk gammal brygga med stora stenar ovanpå. Jag tordes inte gå ut på den.

Här fanns så många arbetare att man hade ett eget kapell, där man fick nya krafter på helgerna.

Jag inser att jag måste försöka hitta nån litteratur och läsa mitt Ådalens historia. Den innehåller säker mycket mer än de tragiska händelsrna 1931.

Gonatt för ikväll.

En vanlig Måndag - nästan.

Nu var det ett tag sen igen. Tänk vad tiden går när man har roligt.
Som tur är går ju tiden även när man har tråkigt. Tänk vad tråkigt det skulle vara annars.
Alltså: Var glad att tiden går.
( Hmm, den skulle passa i Bodil Jönssons bok "Tio tankar om tid" )

Efter helgens strapatser med Rebecka Törnqvist på Cabowalen i Sollefteå, och farsdags-firande på Björkuddens hotell var det då dag för en grå måndag igen. Arbetsdagen såg ut som de flesta andra.
Småproblem redan från första minuten innan jackan har fastnat på galgen. Uppdrag från än den ene och än den andre om att skapa SQL-rapporter som ska användas för analyser i alla möjliga (och omöjliga) konstiga projekt som pågår inne på alla kontor just nu.
Jag börjar undra: -Hur många gånger kan man vända och vrida på en och samma siffra ?
Trots att jag tycker det är ganska kul att knepa och knåpa med databaser börjar det bli långtråkigt.
Eller rättare sagt: skit-tråkigt. Det är tur att man har lunchen och fikarasterna att se fram emot.
Förresten, jag börjar till och med att bli less på kaffet.
Äsch, nog klagat. Det blir säkert bättre.

I kväll när jag kom hem och hade ätit och som vanligt satt igång min dator så inträffade däremot nåt roligt.
Jag hade fått ett mail från Indien ! ! !
Inte ett sånt där vanligt med reklam för Viagra eller penisförlängare.
Nä, det var från Mr P.Thirumaran.
Den indiske mannen som vi träffade på en restaurang i Milano. (Se tidigare inlägg)
Han berättade att när han kom hem till Indien igen fick han skriva en berättelse om sin resa till Italien för en indisk tidning. Av någon outgrundlig anledning gjorde vi tydligen ett sånt intryck på honom så han skrev om oss i tidningen och publicerade t.o.m. ett foto på Anita och mig.

Tyvärr kan jag inte översätta tidningsartikeln till 100 %.
Det är några ord i 3:e spalten som jag inte riktigt förstår, men annars står det att det var de trevligaste människor han någonsin hade träffat. ( Fri egen tolkning. Protestera den som kan :-) HeHe.


Ja, när vi ändå är inne på området så är det ju inte första gången man figurerar i den internationella pressen.
T.ex. här nedan ett urklipp från en av Latinamerikas största tidningar El Mercurio:

Nog med skryt för idag.
Nu ska jag gå och koka kaffe.
Men jag har ett stort bekymmer.
Hur fasen ska jag kunna låta bli mina, egenhändigt hembakade, bullar som ligger ifrysen och väntar på jultomten ?
Hej Hopp för idag.