Först-bloggen

BLOGGA ! Jag ?

Aldrig i livet.
Ett löfte ?
En rädsla ?
En insikt ?

Inget av skälen behöver vara för evigt.
Nä, kasta dig in i hetluften !
Vad är det värsta som kan hända ?

Det mesta i den här bloggen kommer, närmaste tiden, naturligtvis att handla om min kommande resa till Italien.
Detta Italien som jag besökt en enda gång i mitt liv, men som jag blev så otroligt förtjust i.
Speciellt den fantastiska italienska landsbygden som är en blandning av berg och dalar, kaos och harmoni, gammalt och ungt. Ja dom italienska städerna är också fantastiska i sitt slag. Vi behövde faktiskt en och en halv dag för att se alla sevärdheter i Rom ifjol. Men den resans höjdpunkt var absolut Toscana. Utan konkurrens.

Det sägs att planeringen är halva resan. Nja, jag skulle vilja säga att det finns många halvor i en resa. Men om man ska försöka sig på en procentuell fördelning så är det här mitt förslag:

Planering och bokning = 20 %
Längtan = 30 %
Själva resan = 50 %
Minnen = 30 %

( Ja jag vet att det blev 130 %, men det finns ju ett uttryck som säger: "Allt och lite till" . Jag har alltid undrat varför man säger så, men i det här sammanhanget förstår jag varför.)

Just nu pågår "Längtansfasen". Den är underbar men den grusas en aning av oron för att någon av oss ska drabbas av "gris-sjukan".

Årets resa går till den Liguriska kusten.


Det ligger där uppe vid smalbenet på den Italienska stöveln. Söder om Milano. Öster om Genua. Nordväst om Pisa. Största staden heter La Spezia och där ska vi bo hela tiden.

Nog om detta för idag. Jag lär återkomma. ( "Lär"?, vad konstigt det ser ut i skrift )

Snart är min förlängda helg slut.
Min ofrivilligt lediga fredag ägnade jag åt ett besök hos optikern. Jag måste göra något åt mina glasögon som jag efter tre år fortfarande inte är vän med. Dom håller på att knäcka min nacke. (?)
Inte så att dom är våldsamma på något vis, men för att kunna läsa det som står på bildskärmen är jag tvungen att böja huvudet bakåt så mycket att det värker. ( Ja, ni som har progressiva glas förstår vad jag menar.). Nu hade jag hört talas om "progressiva terminalglasögon".

Jodå, optikern hade också hört talas om dem, men han sa att det heter "rumsprogressiva" glasögon. Skit samma. Jag provade ut ett par och valde dom första bågarna jag fick syn på. En positiv överraskning var priset: Endast 1800 kr. Skojaru? sa jag. Nä det var sant.
Att arbetsgivaren dessutom betalar nästan hela kalaset gör inte saken sämre.

Därefter gjorde jag ett nytt försök att hälsa på föräldrarna till en av mina klasskamrater från småskolan. Jag har inte hälsat på dem på mer än 25 år. Men det gick lika dåligt denna fredag som det gjorde förra freda´n. Dom var inte hemma nu heller. Då åkte jag hem till mina egna föräldrar istället. ( Jag var ju så jäkla kaffesugen ). Dom var hemma ( som alltid ). Och kaffet var gott.
Normalt sett skulle jag därefter åka till Kramfors, men Kramfors skulle åka till Härnösand den här helgen, så jag åkte hem.

Lördagen gick i deckarens tecken. Jag läser för närvarande Jo Nesbö´s serie om den norske, alkoholiserade kriminalkommissarien Harry Hole. Jag rekommenderar honom varmt ( Både Nesbö och Hole ). Jag fick t.ex. lära mig två tänkvärda sanningar:


"Det finns en sak som är värre än att ta livet av en människa, och det är att ta livet av den hon lever för."

"Vatten, feghet och begär söker sig alltid till den lägsta nivån".

Bra eller hur ?

Efter två timmar med Harry, tänkte jag "Det här går ju inte" .
Så jag snörade på mig vandringsskorna och gick en sväng till Långsele och tillbaka. Precis när jag satte nyckeln i låset vid hemkomsten öppnade sig himlen och regnet vräkte ned.
Då kunde jag ägna ytterligare några timmar åt Harry med gott samvete innan det var dags för både ishockey- och fotbollslandskamper. Efter 93 minuters fotboll och oavgjort 1 -1 var jag besviken och skällde på Zlatan för att han slarvade bort så många bollar. 8 sekunder senare var han helgonförklarad. På övertidens övertid. Sanslöst !!!
Nu kunde jag och Harry gå till sängs, nöjda med kvällen. Vi hann inte umgås länge förrän tröttheten slog till och han ramlade ur sängen och fick sova på golvet nedanför mitt sängbord.
På Söndag morgon plockade jag upp honom igen och läste några sidor innan jag åt frukost.
Jag bestämde mig för att bjuda mina söner på middag eftersom dom var på besök i Sollefteå i helgen. Det skulle bli grillad fläskfilé, men eftersom M är vegetarian fick det bli grillad Falafel till honom. Tyvärr gjorde jag ett stort misstag. Efter att ha grillat båda delarna separat hällde jag över dem på samma serveringsfat. M kunde därför tyvärr inte äta sin Falafel då det fanns risk att smak och sky från filén hade beblandat sig med den. Fånigt tyckte jag först, men efter att han hade jämfört det med risken att en allergiker får i sig något han inte tål, så förstod jag mitt misstag. Jag fick i alla fall lära mig något.
På kvällen var det dags för Bingo-Lotta att göra mig besviken ännu en gång. Men jag var ett enda futtigt nummer från att vinna 32000 kr. Det hade betalat Italienresan.
Som tur var ringde Kramfors och berättade hur hon hade haft det i Härnösand. Då blev jag glad igen.
Nä, klockan är 22:40 och nu är det dags för mig och Harry att natta igen. Det är arbetsdag imorgon och jag ska upp kl 5 som vanligt.
God Natt